Älskade grannfanskapet PT här får du ett ;D
Jaha eftersom mitt bloggande har saknats nå enormt kommer nu ett efterlängtat inlägg. Härligt nu är man inte helt pank o arbetslös längre iaf, har fått jobb på Subway, elr provanställning så får se om de vill ha kvar mej sen, men mena vilka vill inte ha mej egentligen?! HAHA xD
Jag ska nu berätta om en speciel person som jag känt nästan hela livet, inte vet jag vilken ålder vi träffades vid men små va vi eftersom vi bott grannar hela livet! Ni nära vet jue natruligtvis redan nu vem jag pratar om, lilla Sandra Abrahamsson, elr för närvarande "grannfanskapet PT" ;D Hon är något man antingen älskar elr hatar! De finns jue många bra sidor med denna tös, men visst kan hon väl va lite dryg ibland men så är väl varje människa? Hennes skratt gör en alltid glad, (ibland kanske man skrattar åt hennes skratt, så kan de va), men oftast skrattar man med henne, man har alltid roligt med denna människa. En människa gjord av stål men innerst inne finns sårbarheten och omtänksamheten.
När man från första början träffar henne får man nog antagligen känslan av att "gud vilken härlig människa så himla lättsam", men vissa kanske även också får känslan av lite hyperaktiv. Men de är sånt man får leva med att den här människan alltid är i farten, men de är inget som stör mej, de är bra att vara så. Jag tror att många inser ganska fort att människan har ett hjärta av guld, hon är som sagt väldigt omtänksam och tar väl hand om sina vänner. Hon säger nästan alltid vad hon tycker och känner, blir hon orättvist behandlad säger hon genast i från, ingen får kasta skit på den vackra människa, min lilla PT ;) Oftast trevlig och hejjar på alla, en genomgo och snäll tjej.
Hur vare då när vi som små flickspolingar sprang runt o lekte på härliga Lindgatan. Minns väl de hon gjorde utomhus(även när de va vinter) som kanske "normala människor gör inne, men hon är jue hon, är sig själv helt enkelt. Hon hade väl sina tokigheter precis som jag, jag mena äta frysta bullar mitt i vintern är väl inte normalt? ;)
Exprimentera var något vi gjorde ofta kanske att de va jag som fick henne till det men de va väldigt aktuellt under vår barndom. Shampoo, tvål, ögonskugga - allt konstigt vi kunde hitta användes flitigt i våra expriment. På vintern va de pulka, snöänglar, snötunnlar allt som tänkas kan göras i snön va aktuellt. Hemmagjord glass var också högt upp på listan som vi brukade göra, sen så minns jag även att hon tvingade mej till att bli sminkad så skulle hon alltid fixa med ens hår. Visst va de väl inte så farligt men jag på den tiden var inte så förtjust i smink o skit då xD Burken lektes flitigt. Hennes två år yngre syster Sofie brukade ofta vara med och även F.D grannen Adam.
Jag glömmer än idag inte godiset som PT och hennes syster fick, grejen var bara att de kanske var ett år gammalt haha men det fick de inte veta förns långt efteråt. De märkte ingenting och tyckte att de va jättegott godis.
Har även spelat fotboll och handboll en större del av livet med denna tös, mestadels handboll, så ett liv utan henne hade vart bra konstigt.
I de äldre åren har vi vart ifrån varandra men sen insett att vi behöver varandra och hittat vägen tillbaka igen. Nu blire långa promenader, handbollsträningar, fester, krogen, te-stunder sånt som nyblivna "vuxna" gör ;)
Men visst har vi haft våra bråk liten som stor, de är jue normalt annars funkar inte en äkta vänskap. Tycker att hennes vänskap är väldigt äkta. En som man alltid kan lita på, en som alltid ställer upp i vårt och torrt det är Sandra Abrahamsson det! Tack grannfanskapet för att jag får ha dej i mitt liv! Det är en vänskap jag aldrig kommer släppa taget om! Hoppas den kommer hålla tills dess att ålderdomshemmet blir aktuellt!
Abbia lugnt vännen och drick inte för mycket te då mullrar de i magen ;) Jag lovar jag ska ta han om sheerwooden ;) Love ya biatch <3
Always, always there <3
Jag ska nu berätta om en speciel person som jag känt nästan hela livet, inte vet jag vilken ålder vi träffades vid men små va vi eftersom vi bott grannar hela livet! Ni nära vet jue natruligtvis redan nu vem jag pratar om, lilla Sandra Abrahamsson, elr för närvarande "grannfanskapet PT" ;D Hon är något man antingen älskar elr hatar! De finns jue många bra sidor med denna tös, men visst kan hon väl va lite dryg ibland men så är väl varje människa? Hennes skratt gör en alltid glad, (ibland kanske man skrattar åt hennes skratt, så kan de va), men oftast skrattar man med henne, man har alltid roligt med denna människa. En människa gjord av stål men innerst inne finns sårbarheten och omtänksamheten.
När man från första början träffar henne får man nog antagligen känslan av att "gud vilken härlig människa så himla lättsam", men vissa kanske även också får känslan av lite hyperaktiv. Men de är sånt man får leva med att den här människan alltid är i farten, men de är inget som stör mej, de är bra att vara så. Jag tror att många inser ganska fort att människan har ett hjärta av guld, hon är som sagt väldigt omtänksam och tar väl hand om sina vänner. Hon säger nästan alltid vad hon tycker och känner, blir hon orättvist behandlad säger hon genast i från, ingen får kasta skit på den vackra människa, min lilla PT ;) Oftast trevlig och hejjar på alla, en genomgo och snäll tjej.
Hur vare då när vi som små flickspolingar sprang runt o lekte på härliga Lindgatan. Minns väl de hon gjorde utomhus(även när de va vinter) som kanske "normala människor gör inne, men hon är jue hon, är sig själv helt enkelt. Hon hade väl sina tokigheter precis som jag, jag mena äta frysta bullar mitt i vintern är väl inte normalt? ;)
Exprimentera var något vi gjorde ofta kanske att de va jag som fick henne till det men de va väldigt aktuellt under vår barndom. Shampoo, tvål, ögonskugga - allt konstigt vi kunde hitta användes flitigt i våra expriment. På vintern va de pulka, snöänglar, snötunnlar allt som tänkas kan göras i snön va aktuellt. Hemmagjord glass var också högt upp på listan som vi brukade göra, sen så minns jag även att hon tvingade mej till att bli sminkad så skulle hon alltid fixa med ens hår. Visst va de väl inte så farligt men jag på den tiden var inte så förtjust i smink o skit då xD Burken lektes flitigt. Hennes två år yngre syster Sofie brukade ofta vara med och även F.D grannen Adam.
Jag glömmer än idag inte godiset som PT och hennes syster fick, grejen var bara att de kanske var ett år gammalt haha men det fick de inte veta förns långt efteråt. De märkte ingenting och tyckte att de va jättegott godis.
Har även spelat fotboll och handboll en större del av livet med denna tös, mestadels handboll, så ett liv utan henne hade vart bra konstigt.
I de äldre åren har vi vart ifrån varandra men sen insett att vi behöver varandra och hittat vägen tillbaka igen. Nu blire långa promenader, handbollsträningar, fester, krogen, te-stunder sånt som nyblivna "vuxna" gör ;)
Men visst har vi haft våra bråk liten som stor, de är jue normalt annars funkar inte en äkta vänskap. Tycker att hennes vänskap är väldigt äkta. En som man alltid kan lita på, en som alltid ställer upp i vårt och torrt det är Sandra Abrahamsson det! Tack grannfanskapet för att jag får ha dej i mitt liv! Det är en vänskap jag aldrig kommer släppa taget om! Hoppas den kommer hålla tills dess att ålderdomshemmet blir aktuellt!
Abbia lugnt vännen och drick inte för mycket te då mullrar de i magen ;) Jag lovar jag ska ta han om sheerwooden ;) Love ya biatch <3
Always, always there <3
Kommentarer
Trackback
